happiestgirl

Jag är inte så ledsen jag är bara mest en massa besvikenhet 

Men San Francisco hade vart himmelskt.
☆4/30 San Francisco, CA @ The Warfield
☆5/1 San Francisco, CA @ Regency Ballroom

Men det är såklart bättre såhär såklart bättre att Morrissey ställde in. 

☆☆"It takes a lifetime to find the right words, and at the moment, I haven't got them. I've been a colossal pain where this continuously unpredictable illness is concerned, and now the physical limits have been reached. The tour had, in fact, been fantastic for all of us - a new slice of life full of concentrated power. The audiences everywhere have given so much, although I know that neither of us will ever receive our due. I hope this isn't the end, and I hope there will be other chances, minus the heavy burden of illness. Knots of grief today, but full of resolve for tomorrow."☆☆

ändå grät jag på tåget till mitt dumma jobb imorse.

Jag bodde på ett litet hostel på Broadway (101st street) av alla platser. Det var verkligen okej. Delade rum med en Mexikansk tant.

Första konserten låg väldingt långt bort i New York och om man är bara lite smartare än vad jag är fattar man kanske att 

• New York är en delstat
• New York City är staden. 

Long islandkonserten var en sittplatskonsert. Har aldrig inte stått längst fram, och hade ingen aning om hur det fungerar med sittplats. MIn biljett var på rad CCC så jag tänkte att det skulle ordna sig, vilket det också gjorde. Hursomhelst så behöver man inte köa till sånna här kvällar men jag åkte dit i god tid ändå.



En bussresa som tog många fler timmar än jag tänkt senare hamnade jag mitt ute i ingenstans. Efter att ha gråtit lite och stapplat omkring i någons sorts kolsvart natt på den amerikanska landsbyggden vid en åker hittade jag någon sorts high schoolbyggnad, med titeln "Tilles center for the performing arts". Jag tror jag började gråta igen. 

 

Kom dit pratade med andra fans som kände igen mig, åh och jag köpte en tröja.

Om man inte tänker på att jag ser en smula märklig ut så är tröjan väldigt fin! Gick in, alla sitter, går omkring, tittar vaksamt. Så fort ljuset släcks för Kristeen Young springer alla fram. Jag hamnar i mitten, lite åt höger. Scenen har ingen staket så vi står och lutar oss mot scengolvet.

Kristeen var lite ur balans kanske eftersom, som hon sa "since there is twenty people in here i might as well do some new songs" ungefär. Jag gillar henne. Hon blir så glad när man sjunger med. så jag sjunger med
Caught your hand on my a-p-p-l-eeee, your best friend must be b-o-o-z-eeee

(Jag bestämde mig för att försöka komma upp på scenen i encoren)

"School's about to start". Lite shocking blue, Nico, small faces, sparks, bowie, Francois Hardy, Edith sitwell, new york dolls osv.
Lypsinka.
Alla klappar händer jublar. Skynket ramlar ner.

The imperfect list. 

(nu dör jag nu dör jag nu dör jag)
Morrissey
kommer ut och spelar Shoplifters. åh.

Som väntat spelar han Speedway, Alma mattes, Maladjusted, som jag är så otroligt glad att han har i sin setlist.
Under speedway, efter "[..] forever" släcks det ner, allt blir tyst. Jubel. Det enda man ser är hans silhuett. Och så sjunger han 

I've seen this happen
in other peoples lives
now its happening in mine

och Speedway går igång igen.
Och jag tänker
allt var värt, alla pengar alla hemska resor jag gjort för att komma hit
för de sekunderna.

Äntligen spelade han November. Premiär för mig. 

Strax innan encoren spelar de Sweet and tender Hooligan, som jag inte hört föut. Jag tror att en del smithssånger mår bäst av att bli ihågkommna som de lät 1985 och jag tror att jag lämnar hooligan i den högen. Men jag är glad att jag fick höra den ändå.

Still ill, Shoplifters how soon låter annars hur bra som helst med morrissey 53, jessie, solomon, boz, gustavo och (alltid den nya trummisen). 

Förvirrad och N-E-R-V-Ö-S som jag är tror jag att det är encore när han byter skjorta inför Let me kiss you och hoppar nästan up då. verkligen bara nästan dock. Jag får ingen skjorta men det gör ingenting.

jag ska göra det 
jag ska göra det 
jag ska göra det
How soon is now, som är en av mina favoriter live
och jag väntar tills Kyle har går av scenen. då tar jag sats och hoppar upp. 

  

om videon inte fungerar finns den HÄR

Jag vid 2.19
Jag kommer aldrig att komma över detta.

(Kan kanske lägga till att Arturo kastade mig -hårt- i marken och att jag fortfarande är blå på höften och hade svårt att gå följande dag. Det gör ingenting såklart.)

ush vilken torr text. Hursomhelst

jag har inga vänner jag lovar
så om ni av någon anledning vill veta hur mitt liv är för tillfället så hm lyssna bara. 

Hej
Vill berätta att jag är hemma, med trasigt hjärta och tom tom tom. Kanske säga att jag fick ta i Morrisseys hand. Och att jag egentligen är väldigt lycklig egentligen. Jag berättar mer en anan gång.
I'm unhappy hope you're unhappy too

Någonting som ger mig hjärtklappning. Kanske vet ni varför. Lova att ni tittar

 

 

 

VÄCK MIG UR EN LIVSLÅNG SJÄLSKOMA
✪✪✪✪✪✪✪✪✪✪✪✪✪✪✪✪✪✪✪✪✪✪✪

imorgon tar jag mig i kragen. Dags att vakna kliva upp att inte komma för sent till livet 

Morrissey för andra gången.
Det finaste någonsin.
Det finaste någonsin.
Det finaste någonsin.